Adoptionen innebär en lösning för det adopterade barnet och för adoptivföräldrarna. Men det innebär också ett antal problem som man inte kan bortse ifrån. Först finns det alltid ett eller flera separationstrauman i tidig ålder. I första hand från den biologiska familjen, och mycket ofta, även från den institution där barnet har väntat på sina nya föräldrar. Till detta måste man lägga till den ofta svåra processen att anpassa sig till en ny miljö, ett nytt språk och kultur och en ny familj. Dessa omständigheter gör att adoptivbarn är särskilt känsliga för allt som har att göra med separationen, anknytning och mänskliga relationer i allmänhet.
Det är därför väldigt vanligt att adoptivbarn och vuxna adopterade har mer eller mindre svåra känslomässiga problem. De vanligaste brukar vara separationsångest, depression, indentitetsproblem, dåligt självförtroende och även ofta dissociativa problem.
Jag har stor erfarenhet av adoptionsproblem. Med hjälp av psykoterapi och EMDR kan man effektivt behandla de flesta känslomässiga besvären och även hjälpa till att ta itu med identitets problemen som brukar ta upp en stor del av de adopterades vardag.