Castellano Svenska

Posttraumatiska störningar

Posttraumatisk stressyndrom, PTSD (efter engelskans post-traumatic stress disorder), kan drabba de som varit med om en svår händelse som inneburit livsfara, en allvarlig kränkning av sin integritet eller upprepade mindre traumatiska händelser.
Det kan handla om:

  • Rån, misshandel, sexuella övergrepp, mobbning, olyckor, svåra upplevelser under intensivvård, en svår förlossning eller naturkatastrofer, tortyr eller krigshändelser.


Traumat kan vara personligt, som sexuella övergrepp i hemmet eller misshandel, eller så kan det vara opersonligt, som en olycka eller en terroristattack.

Ibland rör det sig om en enskild händelse, exempelvis en trafikolycka. Ibland är det flera väldigt svåra händelser, t.ex. närståendes upprepade sexuella, psykiska eller fysiska övergrepp på barn.

Återtraumatisering, dvs att en redan traumatiserad person utsätts för en ny traumatisk situation eller händelse, föstärsker PTSD symptomen och gör dem djupare och skadligare.

Att vara adopterad kan medföra posttraumatiskt stressyndrom i de fallen då adoptionsprocessen har varit speciellt långdragen, svår eller med upprepade situationer av övergivenhet innan man till slut hamnar hos den definitiva adoptionsfamiljen. Om den adopterade dessutom har varit utsatt för mobbning, kan PTSDn bli speciellt allvarlig.

De vanligaste symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom är:

  • Att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när man är vaken och när man sover, då i form av mardrömmar.
  • Att man försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att man isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater.
  • En överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra att man blir onormalt lättskrämd och lättirriterad. Man kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.
  • Minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.
  • Rädsla, osäkerhet och lågt självförtroende som kan vara mer eller mindre relaterat till den traumatiska händelsen.
  • Dissociativa störningar.


Besvären vid posttraumatiskt stressyndrom kommer vanligtvis inom några veckor efter den traumatiska händelsen. Men ibland tar det längre tid, upp till månader eller år.